Seeing is deceiving, dreaming is believing.

I torsdags när jag kom hem med ungarna från skolan kom våran granne Melanie fram till mig och frågade mig om jag var intressarad över att gå på en hockey match samma kväll. Såklart sa jag ju ja! Hon och hennes familj har nämnligen sässongsbiljetter till alla Bruins hemma matcher och eftersom ingen kunde gå tänkte hon på mig:) Jag hade gett upp hoppet över att ens få se Bruins spela live, men ibland har man tur :) När Melanie sedan kom över med biljetterna sa hon att biljetterna var jättebra och var precis på kortsidan, bakom Bruins målvakt Tim Thomass mål.

När vi sedan väl kom till TD Garden och skulle hitta våra platser höll vi på att tappa hakan. Vi satt oss ner och kunde knappt sluta skratta så komiskt allting var. Där satt vi 3 rader ifrån isen med perfekt utsikt över spelplanen! Och ni vet den där pucken dom spelar med i ishockey? Den kunde man till och med se! haha! Spelarna krashade in i glaset och stämningen var på topp! Kunde inte blivit bättre! Tyvärr förlorade Bruins med 1-2 och ironiskt nog var det två svenskar i från det andra laget som gjorde motståndarnas mål:P

När matchen väl var slut så lyckades vi till och med stötta på några spelare! Vi fick fotas med spelare och till och med få autografer! Kunde inte slutat bättre :) Gooo Bruins! :)




Våra platser var grymma :)


Tim Thomas




Fight! Fight! :P




Johnny Boychuk :)


Autograf! :P

♦ Joey


Look into my eyes and I'll own you.

Kanske är dags för lite uppdatering om vädret? Vi är verkligen inne i sensommaren nu. Jag vill inte kalla det höst än! Solen skiner idag, det är lite vindigt, men det är tillräckligt varmt för att inte behöva använda långbyxor och jacka :) Det gillar ju jag. Det känns nästan som lite vår! :)

Nu ska jag snart bege mig ut för att fixa med lite saker innan ungarna ska hämtas från skolan. Vi ska sedan direkt till stallet och efter att tvillingflickan ridit åker vi mot fotbollen. Full rulle men jag är hellre ute och kör med ungarna hit och dit faktiskt än vara hemma med dom:P hehe! Har dessutom en känsla av att dom kommer gilla med eftersom jag fått order om att ta dom till Wendy's:P haha:P  

Och vad är det jag hör om idol?! Först tar skåningen Robin en plats och igår var det minsann en Fondell som tog en annan plats:P Jag kan tänka mej hur livat det kommer vara nu i Linderöd varje fredag:P hehe. Amanda gör byfolket stolta:) Så skåningar, håll er nu kvar i tävlingen. Jag kommer troligtvis kunna se finalen i Sverige, så kunde ju varit kul om någon av er höll er kvar :) Eller varför inte båda två? :P


Jag och lillen :)

♦ Joey

I've got to let it go and just enjoy the show.

Hade en underbar uppvakning idag till mitt kära brandalarm.. Runt 6 halv 7 bestämde den sej för att gala som en tupp.. Jag flög yrvaken upp ur sängen och drog ner larmet. Jag gick sedan ut till min köksdel för att se så att allt verkligen stod rätt till och upptäckte då att brandalamret utanför min lägenhet också tjöt.. Jag kan säga att jag blev lite rädd och hann tänka att "nu brinner det fanimej".. Men jag konstaterade till sist att det bara var falskt alarm så jag gick tillbaka till min säng, dock lite skakis och med en rätt hög puls:P 

Annars har min dag gått ungefär som min morgon, inte helt som jag velat:P Ungarna kom hem från skolan och hade myror i brallan, dom kunde varken konsentrera sig eller lyssna på deras kära Au Pair hade att säga. Allt tjatande och ingen respons gjorde att vi lyckades komma 10 min försent till fotbollsträningen. Awesome... 

Med om och väldigt mycket men lyckades jag sen ta mig från träningen och åka mot en bankomat för att sätta in lite pengar på mitt konto. Efter att besökt 3 bankatomater och kört i köer som utökade min körtid med ca 20 min körde jag till sist in på parkeringen till Panera Bread där Leyro stod och väntade. Vi satte oss sedan och bokade hotell till våran Florida resa som för övrigt är snart!! Wohoo :) Inte så lätt att veta vart man ska boka sitt hotell när man aldrig varit på ett ställe, men jag tror vi fick till det till sist! :)  

♦ Joey

Gonna let the light shine on me.

Hittade två videos som är inspelade tidigare i år!

Den första är från när Mike och Leyro ville att jag skulle lära dom något på svenska. Jag var ju då inte sen att hämta toarullar och lärde dom denna frasen. Okej, bitch la dom till själva så det har jag inget med att göra.. haha!



Den andra är från min lägenhet. Mike har alltid haft en speciell tvångside när det kommer till min spegel. VARJE gång han är här ska han putsa den:P



♦ Joey

I'm just a little bit caught in the middle.

En del av mig vill nu hoppa över den sista tiden här i USA. Kan jag bara få komma hem igen? Kan jag bara få packa upp alla mina saker på andra sidan jordklotet, stå med fötterna på svensk mark och krama om mina nära och kära? Men samtidigt, kan den sista tiden här vara för alltid? Kan jag slippa packa ner mitt liv? Kan jag få slippa säga hej då till allting här? Det är som att USA står och dra mig i ena armen och Sverige i den andra armen. Tiden har sin stilla gång det vet jag. Men allt dragandes fram och tillbaka får mig att vilja sätta mig i mitten och inte göra någonting. Typ mitt ute i Atlanten. Vara neutral. In the middle. I mitten helt enkelt. Jag önskar jag kunnat vara lika stark som Pippi långstrump och dragit tillbaka från båda håll och på så vis skapat mig en egen ö. Precis mitt imellan. 

Men mitt uppe i all denna förvirringen loggar jag in på facebook och blir nästan helt tårögd. Vissa av mina vänner hemma i Sverige har bytt ut sin profilbild till en bild där jag står brevid dom. Dom börjar allt mer tycka det är dax för mig att komma hem. Men egentligen är det inte profilbilden i sej som gör mig rörd. Det handlar om alla sms, mejl, samtal, vykort, brev, paket och genom allt det STÖD som dom gett mig under min tid här borta. Dom har låtit mig göra min grej. Jag kan inte tacka dom nog för allt. Och det är just det som gör allting lite lättare. Visst jag kommer lämna ett underbart liv här, men jag har folk som väntar på mig. Det är dax att krama om dom. Visa hur mycket jag älskar dom. ♥

♦ Joey

 

Shout it from the rooftops, write it on the skyline.

Slappedag till max idag! Tagit det lugnt med Leyro och Anna. Har blivit Nikos, bio för att se Moneyball med Brad Pitt (hyffsat bra film förresten) och sen lyckades jag åka och köpa den där resväskan jag lämnade kvar i affären igår. Jag kunde helt enkelt inte låta bli. Så nu har jag tre resväskor och om jag inte behöver en tredje kan jag alltid lämna tillbaka en av dom :)

Igårkväll fick jag ta hand om ungarna när mina värdföräldrar gick ut för en date. Var inte så jättejobbigt precis, bara lillen som var uppe ett tag innan hon också la sig och sova. Sen bestämde jag mig för att hålla mig inne efter jag slutet. Det var redan rätt sent. Däremot ramlade en Leyro in här runt två på natten och bäddade ner sig i min soffa:P

Nu sitter jag med Anna i soffan och tittar på tv. Har huvudvärk så ska nog gå och ta en värktablett och lägga ner datan :P Okej, vara lite social med Anna kanske jag också ska vara :)

♦ Joey

Took my heart to the limit, and this is where I'll stay.

Saker du (kanske) inte visste:

Du kan här i USA ta ut pengar från en bankomat utan att lämna bilen.

Under min tid här har jag lyckas köra över 3 ekorrar.

Folk som pratar riktig Bostondialekt tar bort R:en. Ex, Harvard uttalas Havad.

Om du dricker offentligt ur en mjölkkartong kan du få böta 10 dollar.

Det är vanligare i Massachusetts att du får böta om du kör under hastigheten än över.

Här äter man äppelmos med sked på samma sätt som vi i sverige typ äter Risifrutti.

Jag vet typ fortfarande inte hur man räknar mynten här i USA så därför betalar jag alltid med sedlar, i värsta fall kan jag betala med quaters.

När du går på bio får du inte bestämd plats i biosalongen utan det är först till kvarn som gäller.

Jag trodde länge att jag och Viktor hade samma skostorlek, men tydligen har herrstorlekarna och damstorlekarna olika nummer. Tack och lov för det:P

På Harvards skolområde är det en staty av en känd Harvard profil som har en guldig sko, tar man på den foten ska det tydligen betyda lycka. Men vad dom flesta inte vet är att det är ganska vanligt för Harvards studenter att på fyllan klättra upp på denna statyn och kissa ner på den. Äckligt, men sant...

Det är olagligt för två männsikor att kyssas utanför en kyrka.

En mascara hemma kostar tydligen nu ungefär 150 kr. Medans jag idag köpte en för 6 dollar.


Skylt skriven i Bostondialekt:P


♦ Joey


If I can make it here, I can make it anywhere.

Varit i lite butiker idag under dagen. Faktiskt kollat runt på lite resväskor. Jag har ju bara en stor och jag räknar väl med att jag behöver typ 3 för att få hem alla mina saker. Men dom är ju sjukt dyra.. Slutade med att vi tog en runda till Marshalls där jag hittade en resväska som jag bara ville ha!! Och dom var inte så dyra. Men det fanns billigare varianter än den väskan jag blev kär i. Jag hade sådan beslutsångest att jag rullade väskan fram och tillbaka till kassorna 3 gånger innan jag till sist rullade tillbaka den och tog en annan som var 30 dollar billigare! Men åh.. jag vill verkligen ha den andra resväskan.. Dock behöver jag ju antaglien 2 nya. Så jag får helt enkelt sova på saken! :P Hehe:P


En resväska med gatorna i NYC är väl inte helt opassande för mig? :P


Men kom hem med denna väskan istället. En likadan väska som jag redan har, fast i brunt! :P

♦ Joey

Enjoy the little things for one day you'll look back and realize they were big things.

Freeedag! Känns skönt kan jag säga! Jag vet inte vart denna veckan blivit av.. Det har verkligen varit en känslosam vecka. En vecka som jag är ganska glad över att jag snart kan lägga bakom mig och börja om med nya tag. Ungarna har varit grymt känslomässiga med hela nya Au Pair grejen. Dom har ställt massor av frågor och jag har försökt vara så pedagogisk som det bara går. Men även deras frågor har gjort mig helt snurrig i huvudet. Och framför allt fått mig att tänka till. 

Som ett slut på min arbetsvecka fick jag dessutom reda på att familjen har tackat ja till tjejen dom pratat med och att hon kommer i slutet av Oktober. Allt känns lite overkligt. Även sedan jag sa hej då till Au Pairen innan mig har jag funderat på just denna stunden då det ska komma någon annan och "ta över" mitt liv. Jag insåg också när min värdmamma sa att hon kommer i slutet på oktober att jag faktiskt snart måste börja tänka på att packa ihopa mitt lilla liv i min lägenhet och flytta på mig. It's coming up my friends! Jag har bit för bit fått detta stället att bli till mitt hem. Det känns lixom som igår som jag hängde in mina saker i gardroben. Allting går alltid fortare förbi än vad man själv tror.

Nu har jag spenderat timmar med Terapi tal med Leyro. Förutom att ha diskuterat livsviktiga frågor (:P) har vi även också kommit på är att vi båda säger "like" i varje mening som värsta fjortisar.. Måste vi träna bort NU! Att folk inte blivit galna på oss.. Och det värsta av allt... Jag tror det är jag som smittat av det till Leyro.. :P

♦ Joey


You can turn off the sun but I will still shine.

Tittade igenom lite gamla bilder och video innan. Jag saknar när hela gänget umgicks tillsammans. Men när jag tittar på alla bilder som jag tagit under min tid här känner jag mig lycklig. Vad jag har varit med om mycket. Och med bra folk vid min sida. Går inte en stund utan att man inte har skrattat. Jag inser mer och mer att det inte spelar någon roll vart i världen vi sen kommer befinna oss. Eller om vi ens kommer ses igen. Jag är innerligt glad att jag fick ha min "familj" till låns ett tag. "The best thing in life are the people we love, the places we've been and the memories we've made along the way."  :)

Här nedan hittar ni två videosar som togs i somras på Beerworks. Dom där mexikanarna är lite smått crazy, dom kan inte hjälpa det:P  





♦ Joey

It was worth it in the end.



Now it all seems so clear, there's nothing left to fear
We made our way by finding what was real
Now the days are so long that summer's moving on
We reach for something that's already gone

We knew we had to leave this town
But we never knew when and we never knew how

But of all the things I still remember
Summer's never looked the same
The years go by and time just seems to fly
But the memories remain

In the middle of September we'd still play out in the rain
Nothing to lose but everything to gain


♦ Joey





Circle of life.

Har Lejonkungen i 3D kommit ut på bio i Sverige? Det har den iallafall här i USA, och dom visar den bara 2 veckor. Så idag begav jag och Anna oss till bian för att titta på den. Och snacka om att den filmen är en klassiker..! Jag växte upp med filmen och den är fortfarande lika klockren nu som då. Man gråter när Simbas pappa där, får rysningar när Simba går upp på klippan och ryter, sjunger med i sångerna och skrattar åt Timon och Pumba:) Det enda okända var väl att filmen var på engelska, men man börjar bli rätt van vid det:P

Rätt roligt ändå att en hel salong fylld med vuxna människor satt och tittade på en Disney film:P Det kan nog bara en film som Lejonkungen lyckas med:) Jag ska minsann tvinga mina barn att titta på denna filmen. Måste ju bara föra den vidare till nästan generation:P



♦ Joey

Nobody said it was easy, nobody said it would be this hard.

Idag när jag kom hem från skolan med ungarna hade min värdpappa bett mig ringa upp honom så att ungarna kunde få prata lite med den eventuella nya Au Pairen. Jag trodde dom skulle tycka detta var roligt. Men istället fick jag till svar att dom inte alls ville prata med henne. Det behövde dom inte för dom inte ville jag skulle åka hem.. Fick till sist tvillingflickan att prata med henne. Men tvillingpojken var lite svårare.. Han tittade på mig med hans stora ögon helt tårfyllda och sa att han inte ville jag skulle åka hem till Sverige. Det var något hjärteskärande i hans röst som gjorde att jag själv verkligen fick samla mig själv för att inte själv bryta ihop. Vilket fall som helst så verkade dom tycka tjejen är snäll. Och det underlättar ju verkligen!

Inte nog med att det redan är svårt att behöva säga hej då till människor i sitt liv, eller vi ses kanske är mer passande, men detta är barn. Små barn som inte riktigt förstår vad allt detta innebär. Jag måste låta så positiv som möjligt, samtidigt som jag inombords inte alls tycker detta är okej. Värst är tvillingarna faktiskt, för dom är så pass gamla att dom förstår att jag ska åka hem. Men dom har 1000 frågor. Lillen förstår inte riktigt, iallafall inte än. Efter dom pratat med Au Pairen skulle jag lägga lillen för lite vila. Vanligtvis brukar jag inte alls stanna i hennes rum. Men idag kunde jag inte gå ut direkt. Jag behövde samla mig. Så där satt jag på knä framför lillens säng men huvudet på hennes mage. Och tyckte allt var väldigt jobbigt just då. Hur ska jag kunna lämna dom?

Som ni förstår så har känslorna inom mig idag varit upp och ner. Hela eftermiddagen har varit messed up. Efter samtalet med Au Pairer bara fortsatte allting. Men jag kan väl tycka att det är lite bra att jag och barnen får vänja oss vid tanken att jag ska lämna. Jag vill inte att dom skulle stå där och se förvånad över att jag åker hem. På detta sättet kan vi ta itu med det som det kommer.

Så nu har jag skrivit av mig lite så jag kan börja muntra upp mig själv:P Snart börjar nya avsnitt av Three and a half men. Kan ju bli roligt:P

♦ Joey

I carry your heart, I carry it in my heart.

Har precis sagt hejdå till Anna som kom över såhär på kvällskvisten för lite söndagsmys. Vi kollade Jersey Shore och snackade. Även om jag i slutet kände mig lite som en zombie. Får väl snart försöka att gå och lägga mig snart:P Annars så har jag idag besökt fyren i Scituate. Där är så fint.. Påvägen dit stannade jag och Leyro lite här och var för att ta lite foton. Och såklart blev det ju hur många som helst när vi väl kom fram till Scituate. :) Sista stoppet innan jag lämnade av Leyro var Steven Tylers hus. Man kan verkligen inte se ett smack in till honom. Man kan inte ens skymta huset. Men endå så är det lite fräckt:P hehe. Jag hoppades väl på att han skulle komma körandes men sån tur har man väl då inte :P Nästa gång kanske?:P

Igår umgicks jag lite med Leyros värdfamilj, och såhär efter 16 månader så har jag kanske hittat ett stall jag kan åka till någon gång innan jag åker hem. Vi får se. :) Wally, Leyros värdpappa skulle snacka lite med ägarna av stallet och se:P Känner mig så välkommen i deras hus! Igår när jag kom dit, ringde jag Leyro och bad henne gå och öppna dörren. Då kom HELA familjen ut för att hälsa mej välkommen:P hehe:) Dessutom är jag kär i deras hund Nero, som Wally och Linda helt allvarligt pratat om att skicka med mig hem till Sverige:P Men där sa jag stopp:P Tro det eller ej! :P Annars bjöd lördagen på en tripp till Mallet i Kingston och senare en trevlig tur till Bucks. :)

Verkligen varit en ganska så lugn helg, så förstår inte riktigt varför jag känner mig så trött:P Men även dom lugnaste helgerna kan ju få en att bli trött:P haha! Nu ska jag faktiskt ta tag i mig själv, gå och duscha och sen hoppa i säng! :)


Mina flickor och jag på Bucks.


Pojkarna kastade pil.


haha!


Underbart fint hus i Norwell! :)


Scituate


Leyro gömmer sig bland klipporna:P




Lilla fyren:)


Ingången till Steven Tylers hus:P haha


Här bor Steeeeeeven


Fint i Marshfeild:)

♦ Joey


Sometimes it seems like I'm running backwards in a dream.

Efter jag hämtade upp ungarna idag i skolan fastnade min värdmamma i rusningstrafiken så jag fick istället ta tvillingflickan till stallet. Riktigt skönt att komma ut där och lukta på hästarna. Borsta, sadla och bara vara:) Det får mig alltid att samla batterierna. :) Men det kliar lite extra i fingarna att inte själv få rida. Kan jag få hoppa upp och trava iallafall ett varv runt i ridhuset? haha:P

Snacka om att temperaturen har skiftat DRAMATISK nu.. I förrgår var det 30 grader ute. Men idag fick jag sätta på mig jeans och tjocktröja då det bara var 15 grader.. Jag svor först över situationen och det faktum att sommaren håller på att ta slut. Men påvägen till skolan var jag ändå tvungen att veva ner rutan. När det blir lite kallare ute är det nästan som att luften blir renare. Och jag kände att hjärtat stutsade lite extra. Jag gillar mina årstider. :)

Titta in videoklippet från igår när tvillingarna gör av med lite energi när regnet utanför öser ner:P



♦ Joey

If you can't handle me at my worst, then you sure as hell don't deserve me at my best.

Är det normalt att en 5 åring vaknar upp efter sin eftermiddagsvila och förklarar för mig hur det fungerar när vatten avdunstar..? Haha hon är verkligen smartare än vad som är bra för henne:P Hon kunde verkligen varit min unge;) haha! Nä men skämt och sidor så är hon verkligen för go ibland. Idag när jag skulle sluta jobba fick min värdpappa lyfta bort henne från mig, medans hon skrek efter mig "Josefin don't leave me". För sött! Dom andra två filurerna har kanske inte varit jättegulliga idag men roliga små ungar. Idag satt dom på en bindel över ögonen på mig och lät mig gissa vad dom stoppade i munnnen på mig.. Jag var rädd kan jag ju säga..:P Bara så ni vet, jordnötsmör och banan är inte gott! :P

Nu på kvällen mötte jag upp Leyro för att fixa med lite Florida planering. Och tydligen är det Mexicos nationaldag så jag fick offra mig att fira den lite med henne:P Blev middag på en riktig mexikansk restaurang. Försöker fortfarande fatta vad som är skillanden mellan tacos, enchiladas och burritos.. haha! Det går inte jättebra:P

Förresten så bara älskar jag Bjorg smyckena. Deras budskap är bara klockrena:) Synd bara att dom är så dyra. Not to self; bli rik! :P



♦ Joey

Thinking of you.

Sömnlös i Boston.

Jag har tittat på tv. Jag har läst i en bok. Jag har snokat igenom facebook. Jag har lyssnat på musik. Och jag har stirrat i taket. Men ingeting fungerar. Så jag gör ett sista försök genom att gå till min trogna vän, Bloggen:)

Mina ögon är sjukt trötta men mitt huvud vill inte lägga om till nattläge. Tankarna snurrar runt i huvudet. Men egentligen så är det inget konkret jag tänker på. Tankar som typ vad jag ska hitta på i helgen, hur jag ska lägga upp morgondagen och inköpslista till kylskåpet. Jag får inte ut något vettigt av detta men jag antar att när huvudet behöver tänka ska man låta den göra det. Jag tänker inte tvinga mitt huvud till att koppla av. Det finns en orsak till allt, tror jag. Förr eller senare tröttnar den väl. Så länge det inte blir en vana, så kanske det är okej.

Huset är väldigt tyst nu. Inga ungar som klampar omkring eller stolar som släpas genom rummen. Konstigt det där att nu när Boston sover som allra bäst vaknar Sverige till liv och börjar en ny dag. Tidsskillnaden har alltid fasinerat mig. Det känns inte som att avslåndet mellan Sverige och USA är så stort, men just tidsskillnaden gör en påmind.

Ska väl inte lägga allt för mycket tid på att skriva här, gör nog inte att min hjärna slappnar av mer. Så jag tror att jag ska ge mig på att räkna får istället. Funkar det inte på svenska kan jag ju alltid göra det på engelska. Och vill jag verkligen ha en utmaning kan jag ju istället ta det på spanska. 

♦ Joey


Dream as if you'll live forever, live as if you'll die today.

Prova att prata med en amerikanare på telefon som pratar fruktansvärt fort. Blanda det med lite bostondialekt och uppepå allt en massa svåra engelska ord. Då har ni kanske en hum om vad jag spenderade min morgon med att göra:P Min hjärna höll på att få syrebrist av allt tänkande:P Igår när vi beställde flygbiljetter till Florida blev något fel och vi betalade för alldeles för många biljetter. Så jag fick ringa till bolaget vi beställde biljetterna från och försöka fixa allting till rätta. Så efter mycket om och massor av men fick jag rätt på allting och det har nu löst sig! Tack och lov!:) Var svettigt där ett tag! :P

Annars har jag nu precis skickat iväg ett mejl till en tjej som kan tänkas bli min familjs nästa Au Pair.. Jag förstår inte.. Jag minns det som igår när jag för första gången fick mejl från Au Pairen innan mig. Knasigt värre är var det är!

♦ Joey

Need a second to breath.

Snacka om att jag var förvirrad idag. Efter jag lämnat av ungarna på fotboll så åkte jag hem käkade och insåg när jag fick ett sms av min LCC Tammi, min kontaktperson här i USA, att vi skulle ha ett möte IDAG. Och inte imorgon som jag trodde..  Fick väldigt bråttom där ett tag då jag hade typ 10 min tills själva mötet började:P Men jag antar att jag faktiskt alltid kommit i tid och så innan, så hon kunde förlåta mig:P Själva mötet var ganska deprimerande faktiskt. Mestadels av tiden påpekade Tammi att jag faktiskt snart skulle åka hem. Det var som om någon slog något i huvudet på mig varje gång frasen "but then you wont be here Josefin" kom upp:P Såklart menade hon inget illa, men ändå:P Jag menar hållå! Landade jag inte precis i USA?? :P

Annars så har jag äntligen bokat biljett till FLORIDA!! :D Början på Oktober bär det av! Gid vad jag har längtat efter denna resan :) Och nu blir den äntligen av :) Miami and Orlando here we comeee :D


Har ni sett hur fin Amandas lilla Prinsessa Wilja är :) På sig har hon en baseball klänning, Red Sox såklart. Skickad från Boston :) Jag måste ju se till att hon kläs med stil :P hehe:)

♦ Joey 

Right me when I'm wrong.

Igår frös jag så mycket så att jag skakade och idag är det varmt igen. Så varmt att man vill gå till stranden:P Vädret är verkligen varierande här under september månad! Jag kan kanske acceptera att det är kallt på kvällarna, men jag tycker att dagarna fortfarande kan vara lagom varma :) Så väderguden, fixa det är du snäller:)

Men nu måste jag ju ändå undra lite sådär extra mycket, vad är det som händer i Göteborg!??? Satt vid datan igår och hade nyheterna på i bakrunden, på ljudlös dessutom, och tittar till lite snabbt på tven och får se att dom visar bilder från Göteborg. Dessutom med rubriken "Terror in Gohtenborg". Höll på att få hjärtsnurp men tackar verkligen för min box som gör att jag kan spola tillbaka och se om allting igen. Världen börjar bli skrämmande. Har den alltid varit det eller är det något som man inser när man växer upp? :P

♦ Joey

A true friend is someone who reaches for your hand and touches your heart.


Even though we've changed and we're all finding our own place in the world, we all know that when the tears fall or the smile spreads across our face, we'll come to each other because no matter where this crazy world takes us, nothing will ever change so much to the point where we're not all still friends ♥

♦ Joey

Our greatest glory is not in never falling but in rising everytime we fall.

Jag är verkligen dålig med att uppdatera min lilla blogg under helgerna. Men jag skyller på att jag helt enkelt oftast inte ens tänker på att sätta mig framför datan och skriva något läsbart:P Men det är tur att jag har bra minne och iallafall tänker på min bloggis. "Det här måste jag skriva i bloggen" är en fras som jag faktiskt tänker flera gånger under dagen:P hehe.

Vilket fall som helst, i fredags kom Leyro och Anna hem till mig. Vi gjorde ett spontan besök i Quincy. Hamnade på en ganska trevlig bar med dansgolv och var kvar ett tag. Men fick sedan ett ryck och åkte till Bucks för att möta upp Mike, Dougy och Chris. Lyckades dock komma precis när dom skulle stänga så vi åkte hem till Dougy istället. Där bara tog vi det lugnt. Snackade och framförallt skrattade en HEL del :P

I lördags gick jag upp tidigare än jag brukar en lördagmorgon! Åkte tillsammans med Mike till ett ställe to shoot some guns! :) Ja ni läste rätt. Nu har jag minsann skjutit med en riktig pistol:) Fräckt men svårt att pricka rätt :) Efter någon timmes skjutandes åkte vi till Gillette Stadium där dom har barer och restauranger. Käkade lite lunch och blev sittandes där i fleeera timmar :) haha! Mycket trevligt vill jag säga att det var!

Idag åkte jag Anna och Leyro in en sväng till Boston! Lättare sagt än gjort då tunnelbanan var avstängd vissa delar så det blev buss och grejer som vi fick ta för att ta oss in. Men väl inne i Boston är det samma känsla. I love Boston :) Strosade runder i Cambridge. Hamnade sedan i Boston Common och Public Garden för att se Monumentet dom har för 11 September. Kvällen avslutades med en tripp till Beerworks! Nice slut på en bra dag! :)
Min kamera dog under dagen idag, men fick ta lite bilder iallafall :) Resten får ni se någon annan dag :)


Mina favoriter! :)




Harvard






Pretty Bubbles in the air! :P




♦ Joey


Never Forget.

Idag är det exakt 10 år sedan terrorattacken här i USA. 11 September 2001 var en dag som inte bara berörde USA utan hela världen. Som jag nämnt innan här så är det en dag som alla kommer ihåg exakt vad dom gjorde när dom fick reda på vad som hänt. Jag var inte gammal när allt detta hände, men jag förstod hur fruktansvärt detta var. Men det är inte förrän jag kom hit som jag verkligen förstod..

I Public Garden inne i Boston har dom en Memorial som hedrar alla som dog den dagen och som var från Massachussets. Alla namn står skriva där och det är en plats som jag faktiskt inte varit på innan. Men när vi kom dit idag var det som att gå in i en bubbla. Gräsmattan var fylld med amerikanska små flaggor, en för varje människa som mist sitt liv. Det var blommor och en hel del folk som kom för att visa respekt eller som helt enkelt förlorat någon den där dagen för 10 år sedan. Det var poliser som såg till så att alltig gick som det skulle. Det var en skylt intill där det stod att man var tvungen att prata tyst. Och framför själva monumentet var det fyra vakter som stod vakt med stelna ansikten. 

En man klädd i kostym började berätta hur han denna dagen för 10 år sedan pratat med sin bror en sista gång innan dom krashade in i ett av tornen.. En kvinna gick fram och klappade på en av namnen och stod sedan där  inne i sina tankar men man såg på hennes ögon att det fanns en fruktansvärd saknad. Ett äldre par ställde sig framför monumentet och grät innan dom länge kramade om varandra. Allt detta var hårrestande att se.

Jag kan utan tvekan säga att detta är en av dom upplevelserna som jag aldrig kommer glömma från min tid här. Jag tittade på alla ledsna männsikor och förstod. USA har städat upp all den röran som orsakats av alla krasher. Dom har byggt ett stort monument där skyskraporna en gång stod och dom håller på att bygga upp en ny, ännu högre skyskrapa precis brevid. BinLadin är död och folk har fått sitt avslut. Men i slutändan hadlar det inte om det. Det handlar om dom som miste sina liv. Det handlar om dom som aldrig får krama sin pappa igen, eller som aldrig får pussa sin fru igen, eller föräldrar som aldrig får se sitt barn igen, dom som mist sin syster, kusin, morfar eller kompis. Dom har kanske gått vidare i sina liv. Men dom glömmer aldrig den där tisdagen 11 September.


Never Forget.

♦ Joey

I've seen this room and I've walked this floor.

Öppnade min värdfamiljs laptop innan för att googla en bok till ungarna och sidan som kom upp var då deras account hos Cultural Care Au Pair. Framför mig hade jag 3 olika bilder på Au Pairer som stirrade på mig. Kändes sådär lagom underligt. Tänk att jag en gång också poppade upp på deras account för typ ett och ett halvt år sedan. Kan inte fatta att någon annan ska trösta mina ungar. Skälla på dom när dom är olydiga och bo nere i MIN lägenhet.. Konstig tanke som jag måste böprja vänja mig med så smått.

Idag början dessutom lillen på fotboll. Hon har haft matcher innan men nu ska hon varje fredag också träna fotboll. Och snacka om att hon är exited! :) Och framför allt, hon slapp vila middag vilket gör att hon känner sig extra stor:P Men men, nu har jag precis slutat jobba för dagen och för veckan. Planer inför ikväll är ju fortfarande oklara. Som vanligt:P Så vi får väl se vad kvällen och helgen har att erbjuda :)

♦ Joey


All I have are the choices I make.

Igår när jag stod utanför Panera och väntade på att Anna och Leyro skulle komma fick jag en konstig känsla i kroppen. Det småduggade lite smått och det var mörkt ute, det enda jag kunde höra var bilarna som susade förbi. Det sög till sådär extra i magen och jag kände igen känslan.. Det är bara så man känner när man verkligen saknar något. Och helt plötsligt så insåg jag det. Jag saknade Malmö. Att gå armkrok med någon längs med gågatan en halvhöstig kväll. Det är inte för kallt, men inte för varmt heller. Åh, vad jag skulle velat gått i malmö just då.. Men nu sitter jag mest och halvflinar. Det tog mig 16 månader innan jag varit ens närheten efter att sakna staden jag vuxit upp i:P 16 månader! Men jag antar att man ibland behöver lite distans:P För mig kommer Malmö alltid vara Malmö. :) Det inser jag nu. :)



♦ Joey

I set fire to the rain.

Dagens nyhet här i trakterna är om en kille som försökte köra över en tjej, blev jagad av poliser från Boston hela vägen till Rockland som är grannstaden till mig. Där krockade han till sist med en polisbil och betämde sig för att försöka springa därifrån. Men då sköt poliserna honom så att han dog.. Ganska så sjukt att det hänt så nära. För ett område där det inte händer allt för mycket har många pratat om det. Men man kan väl säga att det alltid kan vara värre. Fler människor kunde ju blivit skadade eller ännu värre.

Annars så regnar och regnar det.. Jag börjar svära litegrann jämtemot min mössa och halsduk som ligger så fint på bordet.. Varför skulle jag uppmana hösten att komma?? :P Men en fågel har viskat i mitt öra att vädret kommer vända fram emot helgen, jippyyy! :)

Nu under kvällen var det tid för att fira Jonnys födelsedag! Vi åkte hem till honom där det bjöds på pizza och det blev brownies för hela slanten. Sedan blev det lite lekar. Och därefter bara satt vi och snackade innan det blev dax för att åka hemåt. Bra kväll om du frågar mig :)

♦ Joey

Watch the time go right out the window.

Haha! Hittade denna videon som jag och Linda kokade ihop när vi förra året var på Martha's Vineyard under 4th of July. En av alla dessa galna saker vi hittade på. :P Ska kanske nämnas att detta är ungefär tredje gången vi ens träffas:P Vi hade aldrig speciellt svårt för att komma på galenskaper:P Usch, saknar dej Linda!



♦ Joey

Make me your radio, turn me up when you feel low.

Då är man tillbaka till att läsa läxor med ungarna och till att aktivera min egna hjärna:P Deras läxläsning är faktiskt väldigt lärorik för min del:P Det tvillingarna har väldigt ofta är att dom ska förklara lite svårare ord. Därför kommer jag på mig själv sätta in dom lite svårare orden i mitt ordföråd:P Kan kanske säga att det är en win, win situation:) :P 

Just nu skulle jag precis föra över lite bilder till min externa hårddisk och hamnade lite där. På den finns nämnligen alla bilder från min tid i USA. Och när jag tittar igenom allting lite snabbt är det helt overkligt. Allting känns som om det hände igår även fast det nu för vissa saker gått över ett år. Hela min resa här i USA är svårt för mig att ens sätta ord på. Kanske är det jag som blir lite extra känslig nu när allting börjar dra ihopa sig. Men allt känns som en dröm. Alla platser, alla människor, alla dessa månader. Pratade igår med Leyro om hur sjukt det är att jag inte sett folk hemifrån på 16 månader. Allting är svårt att ta in just nu. Och jag säger det igen. Jag har aldrig, någonsin, känt mig så klyven i hela mitt liv.

Jag vet hur snabbt tiden kan gå här borta och det får mig att känna lite panik. Men samtidigt är det så mycket som kommer ske inom den närmaste tiden så jag vet inte om jag vill bromsa upp tiden eller skynda på den. Jag kan inte mer än sätta mig bekvämt och försöka ta emot allting med öppna armar. För tiden rullar på vare sig man vill det eller ej. Gäller bara att duka för allting som kan slå dig i huvudet och stäcka ut armar och ben för att samla bonus poäng.

Och när jag nu jämfört detta med ett TV-spel, ser jag det som ett tecken på att runda av. :P Dax att hoppa in i duschen och sedan hoppa ner i sängen. :)



♦ Joey

Life can only be understood backwards, but it must be lived forward .

Happy Labor day allihopa! :) Snacka om att jag och Leyro inte fått allt för mycket gjort idag. Efter vi vaknat kom vi inte längre än till soffan där vi hittade Titanic på tven:P  Tanken var sedan att vi skulle in till Boston en sväng under dagen, men det enda vi fått höra från alla håll och kanter var att det skulle regna.. Jag kommer inte lita på det igen:P hehe! Har inte kommit någon regn alls! Men vilket fall som helst så åkte vi till Braintree Mall istället. Jag inhandlade en mössa och halsduk som jag inte betalade en krona för! Älska presentkort:) hehe! Men det finns inte en chans i världen att jag välkomnar hösten för det! Jag har nämnligen en plan. Förra året gjorde jag samma sak. Och jag kunde gå 2 månader UTAN att ens behöva sätta på mig en jacka. Får hålla tummarna att det stämmer in på detta året med:P

Imorrn är det skola för ungarna och tillbaka till verkligenheten för mig. Ska hoppa in i duschen nu och sätta på mig pyamasen. Såg att det gick en bra film på tv ikväll. För ja, än är inte verkligheten här :P

♦ Joey

Look up, look hard, you will see the stars and they will shine for you.

Det är Laborday weekend här i USA och det betyder långhelg! :) Njuter av ledigheten så tänkte bara hoppa in lite snabbt här för att ge er en uppdatering. Mest för att visa att jag lever:P hehe.

I fredags blev det långbad i Jacuzzin igen :) Jag MÅSTE ha en när jag blir rik, haha:P I går passade vi på att åka till stranden en sväng. Gav upp efter bara någon timme då vi inte hade någon insektsspray och flugorna bet nästan ihjäl oss:P Dessutom var det inte alls varmt i vattnet:P Då Anna är på egna upptåg denna helgen, Leyro jobbade och killarna vägrade åka till Boston tog jag saken i egna händer och körde till Arlington där Gil var snäll nog att hämta upp mig så att jag inte skulle behöva köra i Boston. Vi hamnade sedan på nattklubben Liqour Store där vi mötte upp Kim som skulle fira sin födelsedag :) Det blev en hel del dansande och dessutom hade dom en tjur man kunde rida på som också gav oss ganska mycket underhållning:P

Idag gjorde vi ett nytt försök på stranden, denna gången med insektsspray:) Gick mycket bättre och det var varmare i luften idag också :) Däremot var det fortfarande svinkallt i  vattnet:P Men det hindrade inte mig för att gå i vattnet:P hehe men när min kropp började domna bort fick jag ge upp:P

Nu väntar jag på att Leyro ska komma ut i duschen sedan ska vi väl käka något innan vi ska hitta något att göra för kvällen :) På återhörande :)


Kim i mitten firade sin 21 årsdag och såklart firades det friskt!


Mr Tjur.


Gil påväg av från tjuren :P

♦ Joey

A whole world is waiting, it's mine for the taking.

Jag kommer in på Beerworks. 20 mins väntan på bord så måste lämna någon form av ID till dom i disken så vi kan få våran "bipare". Hade glömt mitt amerikanska körkort så jag ger fram mitt svenska istället. Detta resulterade i 4 stycken som stod och snackade om Sverige med mig.. hehe När vi sedan väl lyckas få bord ska en tjej visa oss till våran plats. Hon säger nästan övertydligt "my name is "Linnea" and I'm gonna show you to your table". Jag tittade på Leyro och undrade vad hon höll på med. Ett för att dom som visar oss borden aldrig brukar presentera sig. Två för att hon pratade med mig som om jag vore en utomjording. Men nästa sak hon sa till mig var, "I saw on your drivers license that you are from Sweden so I just needed to introduce myself". haha då föll polleten ner för mig:P Hon ville bara vara trevlig:P

Jag tänker inte längre på att jag är en svensk bland en massa amerikanare och oftast vet dom inte heller om det. Men när dom väl kommer på det nuförtiden så blir man lika chockad. Jag har varit här i snart 16 månader men för dom är det lika häfftigt för det:P hehe:)

Nä, nu ska jag slänga mig i duschen. Och efter en tvättdag så måste jag även bädda min säng innan läggdax. Var är mitt hembiträde när jag behöver henne? :P



♦ Joey


RSS 2.0