It's Joey. ✫

Igår när jag stod utanför Panera och väntade på att Anna och Leyro skulle komma fick jag en konstig känsla i kroppen. Det småduggade lite smått och det var mörkt ute, det enda jag kunde höra var bilarna som susade förbi. Det sög till sådär extra i magen och jag kände igen känslan.. Det är bara så man känner när man verkligen saknar något. Och helt plötsligt så insåg jag det. Jag saknade Malmö. Att gå armkrok med någon längs med gågatan en halvhöstig kväll. Det är inte för kallt, men inte för varmt heller. Åh, vad jag skulle velat gått i malmö just då.. Men nu sitter jag mest och halvflinar. Det tog mig 16 månader innan jag varit ens närheten efter att sakna staden jag vuxit upp i:P 16 månader! Men jag antar att man ibland behöver lite distans:P För mig kommer Malmö alltid vara Malmö. :) Det inser jag nu. :)



♦ Joey