Köra bil
Jag har haft lite kontakt med min värdpappa nu i veckan. Har hört av andra att beroende på vilken stat man bor i så kankse man måste ta ett amerikanskt körkort, trots att man har det internationella tillståndet. Har inte vetat vad som gällt i MA angående detta. Därför frågade jag till sist min värdpappa om de. O han sa att första året behövde jag inte de. Då räckte det med det internationella körkortet. Men om jag skulle vilja förlänga mitt år sen så måste jag ta ett massachusetts license som han sa:P Man kanske kan tycka att det är lite drygt att behöva ta körkort igen, men ärligt talat hade jag velat göra de:P En kul grej:) Men för min del blir det alltså inte aktuellt förrän jag bestämmer mej för att förlänga.
På tal om körkort och grejer, leder det in mej på att jag kanske borde plugga lite amerikanska trafikregler. Undra om det är jättestor skillnad jämfört med Sverige..? Tål att ta reda på lite iallfall:)
Lite mindre än 6 veckor kvar nu tills jag åker!! Längtar sjuukt mkt! 6 veckor känns som lång tid, men med tanke på allting som jag ska hinna med så är det rätt kort tid. Har nog aldrig behövt planera alla saker jag gör så ingående som jag måste nu:P Varje liten träff el grej jag ska göra måste jag skriva ner. Allt för att inte gå miste om något ;P
♦ Joey
Känslor.
Alla som bestämmer sig för att vilja bli en Au Pair, åka till ett främmande land och lämna allting hemma för ett år, har alla olika anledningar till varför. Men oavsett vilken anledning man än har så har alla samma mål. Att få ett underbart år!
Människor, folk är alla olika. Alla har vi ett förflutet, människor som betyder mer el mindre i livet och som har mer el mindre drivkraft för att få oss dit vi vill komma. Men jag måste ändå säga att alla som tar klivet och bestämmer sig för att åka, är modiga och starka. Även fast ni kanske tycker det är lite malligt att berömma sig själv;P
Jag har nog 1000 anledningar själv för att vilja åka. Nu är jag nära. Men att veta att man är nära något man länge velat göra, något som man själv tvingat sej att vågat göra, kan vara skrämmande. Och iallafall jag har haft mina tvivel. Många gånger. Trots dom tvivel jag har fått så har det ändå alltid kommit stunder då man helt enkelt blir säker! Jag tror att resan till usa är det bästa som kommer hända mej. Även hur det än kommer gå over there. Man kommer säkerligen växa som person oerhört mkt. Jag känner att jag beöhver hitta vem jag är, vad jag vill göra med mitt liv och utmana mig själv.
Att träffa nytt folk, vidga mina vyer och uppleva nya saker, helt enkelt få förnyelse i vardagen får mig att släppa mina tvivel om att stanna hemma. Men samtidigt är man bekväm. Sina rutiner hemma, alla människor runtomkring sej gör en trygg. Visst kommer man i obalans ibland. Men oftast har man alltid någon runt sej som finns där för en. När man åker till andra sidan jordklotet är allting som varit tryggt inte längre nära. Du är on your own. Men samtidigt så är det det som också får mig att få ett jävla sug på att göra allt det här! :P
Jag tar risken om att bli för "djup" i detta inlägget. Jag inbillar mig att det finns blivande Au Pairer men även dom som redan är Au Pairer som känner igen sej. Kanske finns det någon som känner igen sig där ute och kanske behöver höra allting. Eller så är det så kasst att jag själv ara behövde skriva ner allting för min egen skull:P
Vilket fall som helst så är vi modiga, vi kan åka och vi klarar av allt allihopa:) Ta risker, lev livet för de går inte i repris! :)
♦ Joey
Godkänd!
Jag kom hem till min pappa igår och skulle hämta min post. O visst låg där en lapp om att jag hade ett rekomenderat brev som låg och väntade på mej på posten! Åkte o hämtade de och vad var det för något om inte mitt pass! Gick ju förbannat snabbt att få det tillbaka! Jag menar var ju på ambassaden i måndags och 2 dagar senare är det hemma hos mej igen! :) Dom säger att det får ta max en veckan, men jag ger ändå dom beröm för deras snabba jobb:P
Så nu har jag alltså visum för att vara i USA i ett år! Det sitter nu visumstillstånd på en sida i mitt pass. Ser ungefär ut som passet gör, bara att man har ett annat foto och det står lite andra saker. Kan inte låta bli att tycka att det är liiite fräckt;P haha! Lite fånigt jag vet:P Jag håller ändå tummarna för att jag slipper visa upp det så mkt! I all den hast som jag tog mitt foto, fick jag oxå resultat därefter... Nästan lite smått pinsamt:P haha! Men jag får se det för vad det är. O lixom vem blir bra på sitt passfoto tex? Jag har nog inte träffat en levande skäl:P
Nu ska jag ringa CC och berätta att jag nu fått tillbaka mitt pass. O sen ska jag kolla upp lite saker om häloundersökningen som jag ännu inte gjort.
♦ Joey
Design..
Så suck säger jag! Tråkigt att kolla på säger säkert ni! Men håll ut! Jag ska nog komma upp med en lösning så jag oxå kan få en snygg blogg som ni kan vila ögonen på:P Ni får bara ha lite tålamod:)
♦ Joey
Ambassaden
Jag hade sjukt mkt bekymmer med att hitta någon som kunde ta fotot till visumet. O eftersom jag inte riktigt hade tagit fotot på allvar började jag alldeles för sent med att fixa de.. Provade att fråga på expert i malmö. Men dom tog ju inte såna foton längre.. Ringde då i lite smått panik till CC kontoret o hörde med dom om dom visste ett ställe. Eftersom jag skulle åka upp på lördagen till Stockholm men inte vara på ambassaden förrän på måndagen tyckte dom att jag skulle fixa det i huvudstaden. Så jag väntade tills jag kom upp.. Efter mkt letande även där fick jag till slut tag på en affär som gjorde de!! VILKEN LÄTTNAD DET VAR! :P Men dom kunde inte klippa ut det helt.. Så fotot var för stort för att fästas på själva ansökan.. Vilket fick min nervösitet att komma fram.. Tänk så godkände dom inte de? Tänk så får jag inte ens komma in på ambassaden just pga av mitt foto...
Kom iallafall till Ambassaden ca fem i 9. Ställde mej i kön och mötte upp en annan blivande Au Pair:) Riktigt skönt att prata med någon som satt i samma sits som en själv:) Efter 40 min i kön blev det äntligen min tur:) Och in kom jag :D WOOHOO:P Gick igenom säkerhetskontrollerna utan problem och blev sedan visad bort till en annan byggnad. Där inne fick man först sitta och vänta på att bli insläppt. Därefter fick man gå till en dam som kollade igenom alla mina papper. Hon nämnde inget om mitt foto!! Utan häftade fast det och drog ett litet skämt om att häftapparaten gick sej varm på detta stället:)
Därefter satt jag mej ner. Ingenting såg ut som jag trott. Ganska så litet väntrum. En tv var påslagen med en amerikansk tvkanal. Hon som jag mött upp i kön joinade mej i väntrummet o vi satt o pratade om allting från Au Pair mötet man hade i början till hur man kände sej när familjen ringde. Träffade även på en till blivade Au pair! Roligt att man träffar lite nytt folk säger jag, igen:P :D
Dom ropade upp namn i högtalarna, ganska så otydligt så varje gång dom sa något fick man spättsa öronen ordentligt. Ganska så otippat så kom även själva Agnes som vann Idol för några år sen och slog sej ner på raden framför oss:P Något vi alla 3 kan skryta om i framtiden:P haha! "vi som fixade visumet samtidigt som agnes" haha!
Nervösiteten började komma igen efter en stund. Snart var det ju dax för interjuvn.. Dom andra 2 tjejerna blev uppropad. Men inte jag.. Oron kom i mej att jag hade missat mitt namn, men efter ett tag fick även jag mitt namn uppläst i hörtalarna:P Väl framme tog damen i luckan mina fingeravtryck. Sen frågade hon mej hur många barn min värdfamilj hade, hur gamla dom var o sen även hur mkt jag skulle få betalt i veckan. Sen var det klart! Smärtfritt och absolut inget man skulle ha oroat sej för egentligen!!
Eftersom man fick lämna ifrån sej sin mobil vid säkerhetskontrollerna så hade man ingen aning om vad klockan var. Men väl ute upptäckte ja att klockan var lite över halv 12. Oj vad tiden faktiskt hade gått fort men ändå så långsamt! :P Ambassadbesöket var verkligen en liten upplevelse i sej och ett wake up call på att man faktiskt ska åka till usa. :) Läskigt, kanske lite tråkigt imellan åt men samtidigt riktigt kul kan jag beskriva besöket:P Snart väntar större och mkt roligare upplevelser!! :D
♦ Joey
Great.
Igår tänkte jag faktiskt skriva ytterliggare ett inlägg, men jag var rätt arg så jag hoppade den biten.. Jag höll ju på med alla papper till visumet. Där finns en del som man ska skriva online, och efter en del fluriga frågor som tog tid att förstå så var jag äntligen klar! Skönt tänkte jag och tryckte på fortsättknappen så man kunde skriva ut papperna. Kollade genom allting innan jag skulle skriva ut den, och ser till min fasa ett litet fel. Det var kanske inte ens fel men jag tänkte jag skulle gå tillbaka o fixa till. O ett tips till alla därute, gå ALDIG tillbaka! För vad hände, jo allting försvann! Blev lite smått galen, men nu när jag förstod alla frågorna tog det inte lång tid att skriva i allting igen:)
Idag har jag fortsatt med dom sista redigeringarna, o skulle egentligen både fixa fotot o gå till banken idag. Men jag känner mej inte bra.. Så jag ska fixa allting imorrn istället. O på lördag bär det ju av till Stockholm:D
♦ Joey
Visum
Jag är inte personen som tappar tålamodet lätt precis.. Men att fylla i sånnahär papper är inte min favorit sysselsättning.. Ansökan som man skickade in till CC innan man fick familj o hela grejen var en pina för min del.. Men samtidigt sjukt kul. Jag vill ju åka iväg! Men är verkligen glad att jag avklarat den delen o bara har kvar dom här små sakerna, som visumet:)
Det roligaste med att fylla i dom här papperna är dom lite smått korkade frågorna som ställs.. Tex är du en terrorist, eller har du någonsin deltagit i någon form av folkmord? Jag menar om man nu gjort dom sakerna, hade man då varit ärlig nog att kryssa i ja då? :P haha!
Nu ska jag fortsätta fylla i allting:P På återhörande:)
♦ Joey
Det är väl på tiden, el? :P
Hej allihopa! El jag det lär ju typ vara ingen som fått nys om min nya blogg, men så länge jag inte skriver något så kan jag inte få några besökare heller:P
Den här bloggen kommer jag ha genom mitt år som Au Pair:) Japp japp, den 3 Maj sätter jag mej på ett plan och flyger till USA:D sjukt skoj kommer det bli:) Har en annan blogg som jag skriver i nu, därför har denna varit ganska så låg prioriterad. Men allt börjar dra ihop sej och nu tycker jag det är dax att få fart på även denna bloggen lite:)
Jag kommer vara bosatt utanför Boston i en stad som heter Weymouth:) Ska bo hos en familj som består av 3 barn. Ett tvillingpar, 8 år och en 4 årig flicka:) Verkar vara en sjukt bra familj o jag tror att detta kommer gå jättebra:)
För denna gången får detta vara allt:P Kommer ju byggas på efterhand, det lovar jag:) ha det najs:)
♦ Joey
