Wonders are waiting to start.

Jag har tänkt fram och tillbaka om hur jag ska göra med denna bloggen nu när jag är hemma igen. Den betyder mer för mig än vad man kan tro. Den har varit något som jag har kunnat fallit tillbaka till och rensat mina tankar när jag behövt det som mest. Bloggen har varit som en dagbok som jag alltid kan titta tillbaka på och se hur allting gick till och jag kände mig. Minnen, bra och dåliga finns just här. Och det har varit en vardagsrutin i ett och ett halvt år.

Men när jag startade den så var det menat att jag bara skulle använda den när jag var i USA. Folk hemma skulle kunna följa min vardag och mina äventyr. Nu är mitt stora äventyr slut och jag har kommit fram till att det nog också betyder ett slut för bloggen. Fast den kommer finnas kvar och vem vet kanske ligger det ett annat äventyr bakom hörnet och väntar så att bloggen om ett tag kommer vara aktuell igen.

Jag har nu varit på svensk mark i lite mer än två veckor. Jag har hunnit landa lite, träffat nära och kära och anpassat mig till det svenska livet igen. Det är konstigt hur tiden tycks har stått stilla. Det är även konstigt att även fast jag faktiskt inte varit hemma så länge känns det som om jag aldrig åkt. Men jag har mycket i bagaget nu. Och nu väntar nya tag. Nya upplevelser. Vart livet för mig nu vet jag inte riktigt än. Men med tiden kommer även det falla på plats.

Jag vill passa på att tacka er ALLA! Tack för att ni läst. Tack för att ni funnits där på andra sidan av datorskärmen. När jag har kännt mig som om jag varit ensammast i världen har ni varit där och gett mig tröst. Helt enkelt tack för att ni finns! Jag hoppas att ni en dag kan följa mig igen! Men till dess, ALL KÄRLEK TILL ER! ♥


Världen väntar!

♦ Joey

Sweden, I'm home!

Nu har det gått en vecka sedan jag satt mig på planet som tog mig hem till Sverige. Jag har velat hålla för öronen av all svenska som har pratas runtomkring mig, stakat mig på engelska och stirrat med stora ögon ut över Sverige. Man glömmer bort lite hur allt sett ut. Men allting är ändå väldigt bekant. Jag har hunnit träffat min älskade familj och några vänner än så länge. Att komma tillbaka hem efter ett och ett halvt år är något jag inte kan beskriva. Mina känslor har varit överallt, men ganska snabbt har jag nu börjat anpassa mig så smått. Jag saknar mitt liv i Boston så mycket att det nästan gör ont. Men det är inget jag kan göra något åt. Mitt fokus går åt att anpassa mig till det livet som jag haft här borta i Sverige! Amerkaniserad och allt som man är! :P

Trots mitt lilla uppehåll här i bloggen så har mina läsare fortfarande tittat in. Det uppskattar jag! Jag funderar lite på om jag ska fortsätta hålla bloggen vid liv eller lägga det lite på hyllan. Men jag kommer meddela er så fort jag tagit mitt beslut! :)

♦ Joey


RSS 2.0