Enjoy the little things for one day you'll look back and realize they were big things.
Freeedag! Känns skönt kan jag säga! Jag vet inte vart denna veckan blivit av.. Det har verkligen varit en känslosam vecka. En vecka som jag är ganska glad över att jag snart kan lägga bakom mig och börja om med nya tag. Ungarna har varit grymt känslomässiga med hela nya Au Pair grejen. Dom har ställt massor av frågor och jag har försökt vara så pedagogisk som det bara går. Men även deras frågor har gjort mig helt snurrig i huvudet. Och framför allt fått mig att tänka till.
Som ett slut på min arbetsvecka fick jag dessutom reda på att familjen har tackat ja till tjejen dom pratat med och att hon kommer i slutet av Oktober. Allt känns lite overkligt. Även sedan jag sa hej då till Au Pairen innan mig har jag funderat på just denna stunden då det ska komma någon annan och "ta över" mitt liv. Jag insåg också när min värdmamma sa att hon kommer i slutet på oktober att jag faktiskt snart måste börja tänka på att packa ihopa mitt lilla liv i min lägenhet och flytta på mig. It's coming up my friends! Jag har bit för bit fått detta stället att bli till mitt hem. Det känns lixom som igår som jag hängde in mina saker i gardroben. Allting går alltid fortare förbi än vad man själv tror.
Nu har jag spenderat timmar med Terapi tal med Leyro. Förutom att ha diskuterat livsviktiga frågor (:P) har vi även också kommit på är att vi båda säger "like" i varje mening som värsta fjortisar.. Måste vi träna bort NU! Att folk inte blivit galna på oss.. Och det värsta av allt... Jag tror det är jag som smittat av det till Leyro.. :P
♦ Joey
