Never Forget.
Idag är det exakt 10 år sedan terrorattacken här i USA. 11 September 2001 var en dag som inte bara berörde USA utan hela världen. Som jag nämnt innan här så är det en dag som alla kommer ihåg exakt vad dom gjorde när dom fick reda på vad som hänt. Jag var inte gammal när allt detta hände, men jag förstod hur fruktansvärt detta var. Men det är inte förrän jag kom hit som jag verkligen förstod..
I Public Garden inne i Boston har dom en Memorial som hedrar alla som dog den dagen och som var från Massachussets. Alla namn står skriva där och det är en plats som jag faktiskt inte varit på innan. Men när vi kom dit idag var det som att gå in i en bubbla. Gräsmattan var fylld med amerikanska små flaggor, en för varje människa som mist sitt liv. Det var blommor och en hel del folk som kom för att visa respekt eller som helt enkelt förlorat någon den där dagen för 10 år sedan. Det var poliser som såg till så att alltig gick som det skulle. Det var en skylt intill där det stod att man var tvungen att prata tyst. Och framför själva monumentet var det fyra vakter som stod vakt med stelna ansikten.
En man klädd i kostym började berätta hur han denna dagen för 10 år sedan pratat med sin bror en sista gång innan dom krashade in i ett av tornen.. En kvinna gick fram och klappade på en av namnen och stod sedan där inne i sina tankar men man såg på hennes ögon att det fanns en fruktansvärd saknad. Ett äldre par ställde sig framför monumentet och grät innan dom länge kramade om varandra. Allt detta var hårrestande att se.
Jag kan utan tvekan säga att detta är en av dom upplevelserna som jag aldrig kommer glömma från min tid här. Jag tittade på alla ledsna männsikor och förstod. USA har städat upp all den röran som orsakats av alla krasher. Dom har byggt ett stort monument där skyskraporna en gång stod och dom håller på att bygga upp en ny, ännu högre skyskrapa precis brevid. BinLadin är död och folk har fått sitt avslut. Men i slutändan hadlar det inte om det. Det handlar om dom som miste sina liv. Det handlar om dom som aldrig får krama sin pappa igen, eller som aldrig får pussa sin fru igen, eller föräldrar som aldrig får se sitt barn igen, dom som mist sin syster, kusin, morfar eller kompis. Dom har kanske gått vidare i sina liv. Men dom glömmer aldrig den där tisdagen 11 September.
Never Forget.
♦ Joey
I Public Garden inne i Boston har dom en Memorial som hedrar alla som dog den dagen och som var från Massachussets. Alla namn står skriva där och det är en plats som jag faktiskt inte varit på innan. Men när vi kom dit idag var det som att gå in i en bubbla. Gräsmattan var fylld med amerikanska små flaggor, en för varje människa som mist sitt liv. Det var blommor och en hel del folk som kom för att visa respekt eller som helt enkelt förlorat någon den där dagen för 10 år sedan. Det var poliser som såg till så att alltig gick som det skulle. Det var en skylt intill där det stod att man var tvungen att prata tyst. Och framför själva monumentet var det fyra vakter som stod vakt med stelna ansikten.
En man klädd i kostym började berätta hur han denna dagen för 10 år sedan pratat med sin bror en sista gång innan dom krashade in i ett av tornen.. En kvinna gick fram och klappade på en av namnen och stod sedan där inne i sina tankar men man såg på hennes ögon att det fanns en fruktansvärd saknad. Ett äldre par ställde sig framför monumentet och grät innan dom länge kramade om varandra. Allt detta var hårrestande att se.
Jag kan utan tvekan säga att detta är en av dom upplevelserna som jag aldrig kommer glömma från min tid här. Jag tittade på alla ledsna männsikor och förstod. USA har städat upp all den röran som orsakats av alla krasher. Dom har byggt ett stort monument där skyskraporna en gång stod och dom håller på att bygga upp en ny, ännu högre skyskrapa precis brevid. BinLadin är död och folk har fått sitt avslut. Men i slutändan hadlar det inte om det. Det handlar om dom som miste sina liv. Det handlar om dom som aldrig får krama sin pappa igen, eller som aldrig får pussa sin fru igen, eller föräldrar som aldrig får se sitt barn igen, dom som mist sin syster, kusin, morfar eller kompis. Dom har kanske gått vidare i sina liv. Men dom glömmer aldrig den där tisdagen 11 September.
Never Forget.
♦ Joey
Kommentarer
Trackback
