Make me your radio, turn me up when you feel low.
Då är man tillbaka till att läsa läxor med ungarna och till att aktivera min egna hjärna:P Deras läxläsning är faktiskt väldigt lärorik för min del:P Det tvillingarna har väldigt ofta är att dom ska förklara lite svårare ord. Därför kommer jag på mig själv sätta in dom lite svårare orden i mitt ordföråd:P Kan kanske säga att det är en win, win situation:) :P
Just nu skulle jag precis föra över lite bilder till min externa hårddisk och hamnade lite där. På den finns nämnligen alla bilder från min tid i USA. Och när jag tittar igenom allting lite snabbt är det helt overkligt. Allting känns som om det hände igår även fast det nu för vissa saker gått över ett år. Hela min resa här i USA är svårt för mig att ens sätta ord på. Kanske är det jag som blir lite extra känslig nu när allting börjar dra ihopa sig. Men allt känns som en dröm. Alla platser, alla människor, alla dessa månader. Pratade igår med Leyro om hur sjukt det är att jag inte sett folk hemifrån på 16 månader. Allting är svårt att ta in just nu. Och jag säger det igen. Jag har aldrig, någonsin, känt mig så klyven i hela mitt liv.
Jag vet hur snabbt tiden kan gå här borta och det får mig att känna lite panik. Men samtidigt är det så mycket som kommer ske inom den närmaste tiden så jag vet inte om jag vill bromsa upp tiden eller skynda på den. Jag kan inte mer än sätta mig bekvämt och försöka ta emot allting med öppna armar. För tiden rullar på vare sig man vill det eller ej. Gäller bara att duka för allting som kan slå dig i huvudet och stäcka ut armar och ben för att samla bonus poäng.
Och när jag nu jämfört detta med ett TV-spel, ser jag det som ett tecken på att runda av. :P Dax att hoppa in i duschen och sedan hoppa ner i sängen. :)
♦ Joey
Just nu skulle jag precis föra över lite bilder till min externa hårddisk och hamnade lite där. På den finns nämnligen alla bilder från min tid i USA. Och när jag tittar igenom allting lite snabbt är det helt overkligt. Allting känns som om det hände igår även fast det nu för vissa saker gått över ett år. Hela min resa här i USA är svårt för mig att ens sätta ord på. Kanske är det jag som blir lite extra känslig nu när allting börjar dra ihopa sig. Men allt känns som en dröm. Alla platser, alla människor, alla dessa månader. Pratade igår med Leyro om hur sjukt det är att jag inte sett folk hemifrån på 16 månader. Allting är svårt att ta in just nu. Och jag säger det igen. Jag har aldrig, någonsin, känt mig så klyven i hela mitt liv.
Jag vet hur snabbt tiden kan gå här borta och det får mig att känna lite panik. Men samtidigt är det så mycket som kommer ske inom den närmaste tiden så jag vet inte om jag vill bromsa upp tiden eller skynda på den. Jag kan inte mer än sätta mig bekvämt och försöka ta emot allting med öppna armar. För tiden rullar på vare sig man vill det eller ej. Gäller bara att duka för allting som kan slå dig i huvudet och stäcka ut armar och ben för att samla bonus poäng.
Och när jag nu jämfört detta med ett TV-spel, ser jag det som ett tecken på att runda av. :P Dax att hoppa in i duschen och sedan hoppa ner i sängen. :)
♦ Joey
Kommentarer
Trackback
