It's Joey. ✫

Min blogg har stått vilande nu under en lång tid. Denna bloggen är ju min lilla bebis som jag håller så nära mitt hjärta. Aldrig någonsin har jag kommit närmare en dagbok än det här. Många gånger saknar jag att skriva av mig varje dag, men den är avsedd till att skrivas i när jag är ute i världen och inte hemma i Sverige. Eftersom 2013 var ett år då jag inte reste någonstans tänke jag att jag ändå kunde skriva ett inlägg och summera året lite i text. Kanske mest för att jag fick lite abstinens över att vilja skriva här, men kanske den nördiga sidan i mig tror att bloggen kanske känner sig lite glömd och behöver åtmindstånde ett inlägg:)

 

Så 2013. Du kom och du gick. Om jag ska summera det kort har det varit ett år som gått i ett tecken: hitta vägen. Ja men ni vet den där eviga frågan man ställer sig, vad vill jag göra med mitt liv? Hur vill jag att min framtid ska se ut? Men detta året ställde jag mig också en mer djupare fråga, vem är jag egentligen? Jag är en person som vill planera alla mina drag så säkert och noga som möjligt. Det är som om jag ligger och lurar i vassen innan jag slår till mot mitt byte. Eller nått. 

 

Man kan ha drömmar men ibland kan drömmar vara läskiga att fullfölja. Jag har lärt mig detta året att en av mina största rädslor är att misslyckas. Detta året ville jag ta tag i saker. Så jag gjorde det. Jag bestämde mig för att ta mig an att börja plugga igen, skaffade mig en lägehet och flyttade tillbaka dit allting började. Men från det att jag skickat iväg min ansökan till det jag ville plugga och fram tills nu och varit ett evigt vinglande i just en fråga, klarar jag verkligen det här? 

 

Jag har trott att kanske har jag tagit mig vatten över huvudet. Siktar jag alldeles för högt nu och kanske måste jag se mig själv besegrad? Men när jag sen stod där i skolan och skålade med julmust inne i ett grupprum på min skola med några av mina klasskambrater insåg jag att jag faktiskt klarat mig. Sista provet hade blivit godkänt och jullov var ett faktum. 

 

Jag har lärt mig detta året att det är okej att misslyckas. För ett misslyckande behöver inte betyda slutet. Ett misslyckande kanske till och med kan vara bra ibland. Ett misslyckande kanske till och med bara betyder en början. 

 

Ett år är kanske inte en jättelång tid. Men igen ser man folk försvinna ur sitt liv. Man inser att vissa kanske inte var menade att stanna föralltid. Man glider ifrån folk, det är bara så. Under flera år har jag haft svårt att acceptera det och det kommer jag nog alltid att ha, men ibland behöver man släppa taget. När människor gör mer ont än gott är det inte värt det längre. Samtidigt som när folk försvinner ur sitt liv kommer det nya. Och herregud vad jag har stött på mycket bra folk 2013. Folk som jag vet kommer ha en betydelse för min framtid. Många kommer nog inte vara i mitt liv under en lång tid, men det är vad som händer här och nu som har betydelse. 

 

Så summan av kademumman har 2013 varit ett lärorikt år. Ett år som faktiskt för mig spelar roll. Jag har kanske inte kunnat göra allt som jag velat göra, men nu kommer ju 2014 som ett brev på posten och ska ha sin prägling. Ni vet hur man alltid säger att detta året ska bli det bästa någonsin? Jag har en sån OTROLIG bra känsla över 2014. The sky IS the limit. Inget kan stoppa mig. 2014 - bring it on!