We go higher than high until we kiss the sky.
Jag har varit i Mexico nu i en vecka. Tiden bara rinner iväg.. Alla bara virrar på huvudet när jag och Leyro möts igen efter hon kommit hem från jobbet. Det är som ett kramkalas all over again. För både henne och mig själv känns det fortfarande väldigt overkligt att jag är här. Det är underbart att kunna träffa alla man bara har hört talas om.
Har kommit på mig själv att jag saknat blogga. Konstigt med tanke att jag inte skriver om några världsliga problem. Bara en massa bla, bla. Anyway. Sitter just nu och väntar på att Leyro ska komma hem från jobb för att käka lite lunch. Sedan tänkte jag dra mig mot stranden och slappa lite i solen :) Skönt eller hur!
♦ Joey
Kommentarer
Trackback
