Standing on the front line, when the bombs start to fall.
Jag står på svensk mark nu! Fy tusan vad trött jag var efter 24 timmars resande. Vaknade klockan 5 i morse. Jetlagd kallas det visst! Resan har annars gått bra! Inga problem. Var en ganska så lång väntan i San Diego efter jag kommit igenom alla säkerhetskontrollerna. Det gick snabbare än förväntat! Men när jag skulle sätta mig och ta en kaffe och käka en macka stötte jag ihop med en norsk tjej som var påväg till London så vi gjorde varandra sällskap. Se det är därför jag gillar att resa själv, man träffar alltid på någon!
Sverige ser ut som vanligt. Fast mycket mer höstigare än jag minns. Gick från ett soligt och varmt San Diego till ett molnigt och grått Sverige. Alltid kul ju:P Idag hoppas jag på lite sol iallafall här. Kallt lär det ju ändå vara men man får vara glad för det lilla, sägs det :)
They say you know when you know
I don't know
I don't know
♦ Joey
Kommentarer
Trackback
