Change is never easy. You fight to hold on. You fight to let go.

När jag åkte till skolan idag för att hämta ungarna var jag nästan helt gråtfärdig. Jag kände mig sjukt känslosam. Och hela min första vecka i USA gick i repris framför mina ögon då jag nästan kunde känna vad den nya Au Pairen kände. Kanske var till och med jag nervös inför hennes ankomst.

Men allting har gått väldigt bra. Doriane heter den nya tjejen och hon är väldigt trevlig, något jag är glad över då jag faktiskt ska bo med henne i en vecka:P Vi har käkat Kinamat allihopa tillsammans och hela eftermiddagen har varit ganska trevlig rent generellt. :) Valt att stanna hemma ikväll. Även jag känner mig väldigt trött, precis som Doraine:P Varit en lång tid som jag gått och varit spänd och stressad, men allting har släppt lite. Nu ska jag njuta av min Halloween helg till fullo! :)

Något jag känner att jag bara måste nämna idag så är det ER; Mina underbara läsare, mitt folk från Sverige, mitt hemma. Era ord och erat stöd gör att det inte känns det så jobbigt att komma hem. Det gör allting här borta lite enklare att lämna bakom mig och att min lite panikartade känsla minskar. :) Jag kan inte tacka er nog för det nu gör! Jag håller på att avsluta ett underbart fint kapitel i mitt liv. Ett liv som är svårt att släppa taget om. Men ett slut betyder även en ny början. Kan ju bara komma bra saker från en ny start :)

♦ Joey

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0