It's the laughter we'll remember whenever we remember the way we were.

Var en snabbis på bibloteket innan idag för att låna lite böcker. Där jobbar en liten äldre dam på barnavdelningen som varit där sedan jag kom hit, kan tänka mig att hon jobbat där i flera år. Första gången jag träffade henne kunde jag inte sätta fingret få vem hon liknade. Men hon var som tagen ur en tecknad serie eller nått. Hon mummlar ganska mycket och trots att jag har utvecklat min engelska ganska så mycket under min tid här borta så förstår jag inte än idag knappt ett ord av vad hon säger. Hon är jämt glad och fnissar och det är något i hennes ögon som säger mig att hon inte har en ond cell i kroppen. Jag nickar alltid till det hon säger, inflikar om det är något jag förstår och kan kommentera och skrattar när hon skrattar. Gullig liten gumma det där. Man vill bara stoppa ner henne i sin ficka och komiskt nog ser hon ut som teskedsgumman. No joke:P 

Under ett och ett halvt års tid har jag varit på bibloteket ungefär varannan vecka. Och hon är en stor del till varför jag faktiskt inte alls har något emot att åka dit. Bara några få minuter med henne vid disken och man går ut därifrån med ett leende på läpparna:) Just därför är hon värd att nämnas i bloggen. Aldrig hade jag trott att gå till bibloteket kunde vara så trevligt :P



♦ Joey

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0