When I need you, I just close my eyes and I'm with you.
Förr, förra veckan satt jag och skröt över att mina värdbarn knappt varit sjuk under min vistelse här. Då lyckades minstingen bli sjuk.. Förra veckan skröt jag istället om att jag aldrig lyckats bli smittad när barnen väl varit sjuka. Då lyckas minsann jag själv bli sjuk.. Så min slutsats är att jag kanske borde sluta skryta så mkt! :P Nä men skämt och sidor så har jag inte mått på topp. Men febern höll bara i sej i en dag tack och lov. Nu snörvlar och hostar jag på men på fredag stoppar INGET mig för att packa min väska och åka upp till Vermont! LÄNGTAR! :) Jag kan annars också konstatera att regnet fortsätter att falla ner. Inge kul alls. Även det hoppas jag förändras till helgen!
Idag visade Jenny mig runt i hennes och Gullans nya hus på skype. Det är det andra huset jag fått rundvisning av via skype. Visst jag vet att man inte både kan ha kakan och äta den, men visst kan det vara lite tillåtet att tycka det är lite orättvisst? För en av dom sakerna jag hatar mest med att vara hemifrån är att inse att jag missar en del.. Jag bryr mig inte om att missa årets fest eller att vara med när dom inviger CityTunneln. Men det som betyder något. Se hur tvillingarna förändras, se hur dom växer. Få en RIKTIG rundvandring av både Jenny och mamma i deras nya hus. Se Mandas mage växa och bli rund. Se pappas stora förändring. Se Bäsons nya liv i Götet. Ja ni fattar. Men det är det jag få offra för att få vara med denna resan. I slutändan antar jag att det är värt det. För förr eller senare får jag se allt det där. Men tills jag får se det i verkliga livet tackar jag Skype för att den förgyller min vardag ibland:)
Through the wind and the rain, through the smoke and the fire
When the fear rises up, when the wave's ever higher
I will lay down my heart, my body, my soul
I will hold on all night and never let go
Every second I live, that's the promise I make
That's what I'll give, if that's what it takes
♦ Joey
Idag visade Jenny mig runt i hennes och Gullans nya hus på skype. Det är det andra huset jag fått rundvisning av via skype. Visst jag vet att man inte både kan ha kakan och äta den, men visst kan det vara lite tillåtet att tycka det är lite orättvisst? För en av dom sakerna jag hatar mest med att vara hemifrån är att inse att jag missar en del.. Jag bryr mig inte om att missa årets fest eller att vara med när dom inviger CityTunneln. Men det som betyder något. Se hur tvillingarna förändras, se hur dom växer. Få en RIKTIG rundvandring av både Jenny och mamma i deras nya hus. Se Mandas mage växa och bli rund. Se pappas stora förändring. Se Bäsons nya liv i Götet. Ja ni fattar. Men det är det jag få offra för att få vara med denna resan. I slutändan antar jag att det är värt det. För förr eller senare får jag se allt det där. Men tills jag får se det i verkliga livet tackar jag Skype för att den förgyller min vardag ibland:)
Through the wind and the rain, through the smoke and the fire
When the fear rises up, when the wave's ever higher
I will lay down my heart, my body, my soul
I will hold on all night and never let go
Every second I live, that's the promise I make
That's what I'll give, if that's what it takes
♦ Joey
Kommentarer
Trackback
