Short, sweet and to the point.
Jag slutar aldrig riktigt att förvånas över att folk faktiskt läser det jag skriver här på bloggen. Tanken bakom allt skrivande var ju först och främst för att jag själv ska kunna titta tillbaka och se vad som hänt, ungefär som en dagbok som jag kan ha kvar även när jag kommer hem. Men tanken var också att min familj och mina vänner skulle kunna följa med mig på min resa. Det ska ju dock sägas att i och med att jag inte exakt vet vem som sitter där och läser, känns det ibland som att jag bara skriver till mig själv. Jag menar vem skulle vilja läsa om mitt liv, frivilligt. Så intressant är jag då inte! Men statistiken säger något annat. Tydligen vill ju folk läsa. Dessutom poppar det fortfarande upp folk som säger att dom följer mig, vilket jag varje gång ´blir lika överraskad av. Men jag hade väl slutat att skriva här om det inte varit någon som läst, jag menar what's the point?
Det jag satt som riktlinje när jag började skriva var att jag skulle vara ärlig till punkt och prickar. Det behöver ju absolut inte menas med att jag sätter ut hela mitt liv här på bloggen, men jag kommer aldrig mörklägga dom eventuella motgångar jag får. Jag har läst 100 bloggar av Au Pairer som bara skriver dom bra sakerna. Därav ser deras liv ut som en dröm. För bra för att vara sant, typ. Grejen är ju den att även jag faktiskt lever i en dröm. Detta är min dröm och jag uppfyller den. Men sen sticker jag samtidigt inte under stolen med att jag inte alltid svävar på moln. Jag får kämpa lite, det får vi alla. Jag kan inte låta bli att tycka det är lite bra. Tänk om man bara kunnat vifta med fingrarna och en dröm hade gått i uppfyllelse utan att man hade behövt kämpa lite. Hade kicken då varit den samma? Jag tror inte det. Man hade nog tappat sin stolthet på vägen och resultatet hade väl blivit att man till slut inte haft någon dröm alls.
Det jag vill komma fram till är att jag är tacksam för att jag har mina läsare! Jag säger inte det tillräckligt! För som jag skrev innan, så hade det inte varit någon mening utan er! Jag får ju även lite mer press på mej själv att faktiskt skriva något vettigt här, även fast jag kanske inte lyckas göra det alla gånger. Men vilket fall som helst, Tack! Ni är underbara, vem än ni än är :)
♦ Joey
