Reach for the stars, if you don’t grab them, at least you’re on top of the world.
Igår satt jag och Leyro på stranden och kände att sommaren 2011 nog var här! Vi pratade på om allt och inget, borrade ner fötterna i stranden och kastade mackor. Till sist kom solnedgången och vi stannade kvar för att se den, tills det blev lite för kallt för att sitta kvar. Påvägen hem till mig körde vi över en bro som korsar motorvägen och skylten Cape Cod kom upp. Vi båda tittade på varandra och sa "Let's go". Sagt och gjort. Men först åkte vi hem packade ner filtar, extra kläder och övertalade Viktor och Sina om att följa med. Sen bar det iväg! Humöret var på topp och utan någon som helst plan åkte vi mot en obestämd destination.
Efter ca 2 timmar insåg vi att vi var rätt nära Providencetown, som ligger hela vägen ut på udden av Cape Cod. Så efter ca en till halvtimme var vi framme! Parkerade bilen och gick runt på gatorna. Det var fest överallt. Vi mest kollade läget och njöt av det faktum att det är rätt spännande att vara spontan! Tydligen är Providencetown känd för att vara en stad där många homosexuella kommer vilket vi inte visste. Ingen av oss hade träffat på så många homosexuella på en gång. Överallt gick tjejer hand i hand och killar stod och kramades i varje hörn. Allt var väldigt ovant från början och ingen av oss visste riktigt hur vi skulle bete oss. Det blev nästan som vi från början kände oss lite utanför. Men efter ett tag var det en ganska rolig situation att befinna sig i. Så många olika människor, från lite överallt, på ett och samma ställe.
Lyckades få till en ganska så bra sovplats i bilen. Där vi sov några timmar innan vi begav oss ut på gatorna nu på lördagsmorgonen. Okej, vädret var rätt blåsigt, dimmigt och molnigt hela morgonen, något vi blev lite besvikna över då vår plan egentligen hade varit att inta en strand. Men vi käka frukost och fortsatte att ta allt som det kom :)
Runt 14 tiden, när vädret lyckats bli kanon igen, blev det dock dax att dra sig hemåt. Jag skulle jobba. Så nu sitter jag här och håller ett öra på barnen som sover i sina sängar. Är rätt trött efter igår, men om jag slutar i tid blir det nog till att åka och möta upp dom andra ändå. Vi får väl la se :)
Vi har faktiskt en fin strand här i Weymouth. Den fungerar alldeles lagom :) Nästan lite stolt över våran lilla strand:P
"Don't Stop Believing". Denna stoppskylt mötte vi på påvägen hem från Cape Cod. Ganska typiskt amerikanskt att ha en sådan skylt. Men det är en reminder om att jag faktiskt befinner mig i just USA. Då ska man drömma stort och älska mycket:P
♦ Joey
Efter ca 2 timmar insåg vi att vi var rätt nära Providencetown, som ligger hela vägen ut på udden av Cape Cod. Så efter ca en till halvtimme var vi framme! Parkerade bilen och gick runt på gatorna. Det var fest överallt. Vi mest kollade läget och njöt av det faktum att det är rätt spännande att vara spontan! Tydligen är Providencetown känd för att vara en stad där många homosexuella kommer vilket vi inte visste. Ingen av oss hade träffat på så många homosexuella på en gång. Överallt gick tjejer hand i hand och killar stod och kramades i varje hörn. Allt var väldigt ovant från början och ingen av oss visste riktigt hur vi skulle bete oss. Det blev nästan som vi från början kände oss lite utanför. Men efter ett tag var det en ganska rolig situation att befinna sig i. Så många olika människor, från lite överallt, på ett och samma ställe.
Lyckades få till en ganska så bra sovplats i bilen. Där vi sov några timmar innan vi begav oss ut på gatorna nu på lördagsmorgonen. Okej, vädret var rätt blåsigt, dimmigt och molnigt hela morgonen, något vi blev lite besvikna över då vår plan egentligen hade varit att inta en strand. Men vi käka frukost och fortsatte att ta allt som det kom :)
Runt 14 tiden, när vädret lyckats bli kanon igen, blev det dock dax att dra sig hemåt. Jag skulle jobba. Så nu sitter jag här och håller ett öra på barnen som sover i sina sängar. Är rätt trött efter igår, men om jag slutar i tid blir det nog till att åka och möta upp dom andra ändå. Vi får väl la se :)
Vi har faktiskt en fin strand här i Weymouth. Den fungerar alldeles lagom :) Nästan lite stolt över våran lilla strand:P
"Don't Stop Believing". Denna stoppskylt mötte vi på påvägen hem från Cape Cod. Ganska typiskt amerikanskt att ha en sådan skylt. Men det är en reminder om att jag faktiskt befinner mig i just USA. Då ska man drömma stort och älska mycket:P
♦ Joey
Kommentarer
Trackback
