1 Year. 365 Days.
Enda sedan man kommer hit räknar man månaderna då man är borta från sitt hemland. Målet man vill komma till är 1 år. För det är exakt så länge man har sagt att man ska vara hemifrån från början. Idag firar jag 1 år med USA. Ett helt år har passerat sedan jag vinkada av mina föräldrar på flygplatsen i Danmark och hoppade rakt ut mot det okända. Det har varit en lång väg, som ni som följt mej hela vägen kanske redan vet. Det har inte alltid varit en dans på rosor. Men jag kan idag säga att jag är otroligt stolt över mig själv. Jag klarade det! Detta var mitt mål. Ett år hemifrån. Oavsett vad som händer nu, om jag åker hem om en vecka eller om ett halv år, det spelar egentligen ingen roll. Det var detta som var målet från början och nu är jag i hamn! :)
Så mycket platser jag fått sett, så mycket nytt folk jag har träffat. Jag kan egentligen inte vara lyckligare. Men som ni kanske också förstår så har allt detta en baksida. Jag hade kunnat suttit på ett plan påväg hem nu. Jag hade kunnat fått krama om min familj, träffa mina vänner och sova i min egna säng. Det är väldigt blandat med känslor. Men samtidigt har ett år gått så otroligt fort! Och tiden jag har kvar i USA antar jag kommer gå ännu snabbare. Så innan jag vet ordet av det så får jag nog göra allt det dära.
Så nu ska jag istället njuta av att jag faktiskt är här. Men jag säger det igen. Hade det inte varit för dom underbara människorna som har blivit min familj här borta så hade jag nog inte klarat mej igenom mitt år. Det är kanske just därför jag ser fram emot att spendera ytterliggare lite mer tid med dom. Och såklart med USA. Mitt älskade USA. Mitt andra hem. Nu och föralltid!
Det var här allting började. Long Island, NY. Det var när jag träffade detta underbara gänget som jag förstod att året jag hade framför mig skulle verkligen vara en resa jag aldrig kommer glömma :)
Oceans apart, day after day
And I slowly go insane
I hear your voice on the line
But it doesn't stop the pain
I hear the laughter, I taste the tears
But I can't get near you now.
♦ Joey
Så mycket platser jag fått sett, så mycket nytt folk jag har träffat. Jag kan egentligen inte vara lyckligare. Men som ni kanske också förstår så har allt detta en baksida. Jag hade kunnat suttit på ett plan påväg hem nu. Jag hade kunnat fått krama om min familj, träffa mina vänner och sova i min egna säng. Det är väldigt blandat med känslor. Men samtidigt har ett år gått så otroligt fort! Och tiden jag har kvar i USA antar jag kommer gå ännu snabbare. Så innan jag vet ordet av det så får jag nog göra allt det dära.
Så nu ska jag istället njuta av att jag faktiskt är här. Men jag säger det igen. Hade det inte varit för dom underbara människorna som har blivit min familj här borta så hade jag nog inte klarat mej igenom mitt år. Det är kanske just därför jag ser fram emot att spendera ytterliggare lite mer tid med dom. Och såklart med USA. Mitt älskade USA. Mitt andra hem. Nu och föralltid!
Det var här allting började. Long Island, NY. Det var när jag träffade detta underbara gänget som jag förstod att året jag hade framför mig skulle verkligen vara en resa jag aldrig kommer glömma :)
Oceans apart, day after day
And I slowly go insane
I hear your voice on the line
But it doesn't stop the pain
I hear the laughter, I taste the tears
But I can't get near you now.
♦ Joey
Kommentarer
Trackback
