Fairytale gone bad.

Idag fick jag mej en tur till stallet igen, med ungarna som släptåg! Alex är tjejen som äger hela stallet där tvillingflickan rider. I sommras fick hon nys om att jag faktiskt hållt på med hästar innan så hon diskuterar mer än gärna hästar med mej. U-N-D-E-R-B-A-R-T! :) Jag och dom andra två kidsen fick till och med mocka lite när tvillingflickan red:P Jag kunde inte varit lyckligare:) haha!

Trots att stallet är där jag hör hemma påminner det mej även om den plågan jag gick igenom för snart 2 år sedan. Jag vet att det har gått lång tid. Men det satte sina spår. Att se sin bästa vän, tas ifrån på det sättet får fortfarande mej att kipa efter andan. Många förstår inte känslorna som man kan ha till djur, men med handen på hjärtat, underbara Skay var min ögonsten. Han hann med ynka 2 år med mej gå igenom skratt, ilska och tårar. Att vinna den hästens förtroende var som att ta OS-guld. Något så otippat men som var räddaren i nöden för oss båda två. Jag saknar honom fortfarande. Men kanske är det dax att komma över sin ilska och släppa in hästar igen i mitt liv. Även fast det tar emot. Precis som Skay gjorde med mej. För även fast vår saga slutat så in i sörens fel, så är det tiden med honom som får mej att uppskatta hästar som mest.

Videon nedan är gjord av Emma Paulsson. En tjej som hade sin mammas häst i samma stall som mej. Bilderna kanske inte är dom bästa, men låten är som gjord för Skay:P Han var kungen:P Fråga vem som helst:P





And how we laugh and how we smile
And how this world was yours and mine
And how no dream was out of reach
I stood by you, you stood by me
We took each day and made it shine
We wrote our names across the sky
We ride so fast, we ride so free
And I had you and you had me

♦ Joey

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0