Hey Soul Sister.
Vissa av er som läser kanske vet att min kära lillasyster hade planer på att komma och hälsa på mig nu i slutet av sommaren. Det är kanske svårt för folk hemma, som inte varit i samma situation som jag är just nu, och förstå hur man känner efter att inte träffat någon hemifrån på så lång tid som jag har. Redan när allt togs upp och vi bara diskuterade lite lätt att hon skulle komma så började mina tankar spinna iväg. Vad skulle jag visa henne. Vilka människor bara måste hon träffa. Hur kommer det kännas att se henne på flygplatsen. Vilket ställe ska jag visa henne allra först. Vart ska jag ställa extra sängen någonstans för att den minst ska vara ivägen. Ja ni förstår. Det låter nästan som att man blivit lite smått galen:P Och ibland tror jag nästan det också:P
Av lite olika anledningar nu så blir inte hennes resa av. Och ingen kan nog vara mer besviken än jag. Det var som att jag hade min lilla lillasyster framför mig och nästan fick ge henne en kram men så helst plötsligt försvann hon igen. MEN när omständigheterna är bättre så kommer vi få resa tillsammans. Det vet jag. :) Dessutom är det inte så fasansfullt länge kvar tills jag kommer hem och kan vara en jobbig syster mot henne på hemmaplan:) Men som ni kan förstå så är det lite bittert.
Jag kan ju tycka att just detta är det värsta med hela min upplevelse här i USA. Hemlängtan kan vara fördjävlig. Men det faktum att man har ett liv här som man så gärna vill dela med sig av med dom man älskar, men som man inte riktigt kan, det är nog värst. Jag har nämt det innan men det är som två världar som aldrig kan mötas. Det suger rent ut sagt. Men jag lär mig mycket av detta också. Min tid i USA är bara min nu, det kan ingen ta ifrån mig. Finns ju fram och baksidor med allt. Som man så fint brukar säga!
Ja. Vi kan allt vara charmiga vi. Systrarna Svärd :) ♥
♦ Joey
Av lite olika anledningar nu så blir inte hennes resa av. Och ingen kan nog vara mer besviken än jag. Det var som att jag hade min lilla lillasyster framför mig och nästan fick ge henne en kram men så helst plötsligt försvann hon igen. MEN när omständigheterna är bättre så kommer vi få resa tillsammans. Det vet jag. :) Dessutom är det inte så fasansfullt länge kvar tills jag kommer hem och kan vara en jobbig syster mot henne på hemmaplan:) Men som ni kan förstå så är det lite bittert.
Jag kan ju tycka att just detta är det värsta med hela min upplevelse här i USA. Hemlängtan kan vara fördjävlig. Men det faktum att man har ett liv här som man så gärna vill dela med sig av med dom man älskar, men som man inte riktigt kan, det är nog värst. Jag har nämt det innan men det är som två världar som aldrig kan mötas. Det suger rent ut sagt. Men jag lär mig mycket av detta också. Min tid i USA är bara min nu, det kan ingen ta ifrån mig. Finns ju fram och baksidor med allt. Som man så fint brukar säga!
Ja. Vi kan allt vara charmiga vi. Systrarna Svärd :) ♥
♦ Joey
Kommentarer
Postat av: marita
SÖTISAR!!!!!
Trackback
