With violent words and empty threats.
Au Pair livet har sina för och nackdelar precis som allting annat i livet. Men den största nackdelen någonsin med att vara Au Pair är att folk kommer och går heeela tiden. Jag kommer inte ihåg hur många jag har sagt hej då till. Detta livet får en att ha ganska många ytliga bekanta. Men sen finns det ju undantag. För sen träffar man på folk som berör en och man lyckas till och med skapa en fin relation. Jag har sett mina kompisar sitta och gråtande säga hej då till varandra. Men fram tills idag visste jag inte hur det kändes.. Idag var det min tur att brista ut i tårar och vinka av en vän som berört mej så fruktansvärt mkt. Det var dax för Linda att åka hem..
Körde till Concord för att möta upp henne en sista gång. Fick för första gången träffat på hennes värdfamilj vilket var riktigt kul! Så mkt som man hört men aldrig haft ansikten på. Därefter tog vi bilen och körde runt överallt och ingenstans. Spänningen fanns där mellan oss. Vi visste vad som väntade. Men sen satt vi där på hennes uppfart och det var dax att säga hej då.. Allt kändes så overkligt. Men sen släppte allting.. Jag grät nästan som om det var sista gången jag skulle se Linda. Vilket det absolut inte är! Men hon har betytt mkt för min tid i USA. Har haft henne sedan dag 1.
Väl hemma i Weymouth igen, har jag ett lass med Lindas halva rum med mej! Alltså saker som hon samlat på sej genom året. Verkligen ett stort tack för det! Har ännu inte lyckats kolla igenom allt. Men jag vet att det kommer komma till mkt stor använding! :)
Nu blir det en dusch innan jag slänger mej framför tven en liten stund. Natti natti allihopa!
♦ Joey
