A leap of faith.

Förra året när jag faktiskt var hemma i Sverige under vinter kommer jag ihåg att vi fick massor med snö. Jag kom ihåg hur jag morgon efter morgon svor friskt när jag plumsade genom snön med Koda. Och hur jag sedan dyngsur kom fram till jobbet. Men det är INGET jämfört med hur mycket snö vi nu har här i Boston. I morse var jag ute med ungarna i snön. Och tvillingpojken bokstavligen talat fasnade med ena benet nere i snön. Med snö upp till magen tog det tog mej minst 15 min att gräva fram hans ben. Visserligen skrattade vi rätt gott åt detta, men ändå:P Det är sjukt!

Som ni kanske förstår var skolan inställd idag, igen. Vädret var hur fint som helst, men jag antar att amerikanarna var rädda för att snöovädret skulle hålla i sej även på morgonen. Blev en rätt hyffsad dag ändå. Dock tror jag att det var ett misstag att presentera OBOY för ungarna.. Nu vill dom inte länge deras vanliga varma cholkad utan alla tre står och hoppar upp och ner "Please Josefin, we want the hot coco from Sweden". Yeah Yeah:P


Uppfarten full med snöhögar!


Åka pulka på uppfarten funkar det med! :)


Snöiga verandra.


Snöiga huset!


Rätt kul att komma ut på morgonen och se alla kämpa med att få bort snön från deras uppfarter:P Nästan alla är ute vid samma tid :P

♦ Joey

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0