A neverending dream.
Ifall ni inte visste så har jag fullt med bilder från folk hemifrån uppsatta i min lägenhet. Det har hjälpt att haft dom uppe. Det har verkligen känts som att ni hemifrån inte varit så långt ifrån mej. På sistonde har jag inte riktigt stått och tittat på bilderna, dom har mer bara funnits där. Men så idag stannade jag upp framför min säng. Där är det flest bilder uppsatta. På allt och alla. Såklart kommer alla tankar då. Men för första gången på dessa 9 månader känns det livet jag hade då, på alla bilderna, väldigt långt borta..
Det är som en helt annan värld. Som för mej just nu står helt stilla. Men tyvärr gör den ju inte det. Allas liv rullar ju på. Jag kan inte låta bli att undra om jag verkligen kan hoppa in i det livet igen som om ingenting har hänt. Det är en underlig känsla att ha två liv som man vet aldrig kommer bli ett och samma liv. Jag antar att i slutändan anpassar man sej alltid till det liv man befinner sej i. Och allt kommer lösa sej till det bästa. Det gör det alltid, mer eller mindre,
Så nu när jag babblat på om mina tankar kan jag ju berätta om min helg. Men det finns inte så mycket att berätta. Varit ovanligt lugn helg. Igår kom lite folk över hos mej och vi gjorde ingenting tillsammans. Vilket alltid känns bättre att göra i en grupp än att göra det ensam. Idag skulle vi egentligen på bio. Men herregud vad dom planerna gick i kras. Man kan ju kanske säga att denna helgen varit lite tråkig, men samtidigt är det kanske nyttigt för oss att bara ta det lugnt ibland. :) Så länge vi har varandra lyckas vi alltid skratta så att tårarna nästan sprutar, isn't that enough? :P
♦ Joey
