It's Joey. ✫

Vi har väl alla försökt att skjuta på tanken så mycket som det går. Men igår var det dax. Jag satt i bilen på kvällen och skrev mitt lilla avskedsbrev till Viktor. Efter 2 år i staterna och efter att ha varit del av i princip nästan hela min tid här, var det dax för honom att åka hem. Blev avskedsmiddag på Beerworks och efteråt gick Sina, Leyro, Anna, Mike, jag och Viktor med armarna runt varandra mot bilarna för att sedan åka skilda vägar. Jag trodde jag skulle bryta ihop som ett litet barn just där och då, men det är något med Viktor som gör mig lugn och trygg. Men när ett hej då sms kom idag precis innan han skulle gå på flyget höll jag på att gå i bitar.

Jag har inte ord för hur mycket han faktiskt gjort för mig här borta i staterna. Han är killen som jag tog en titt på och tänkte "vi två kommer INTE gå ihop". Men som senare visade mig den raka motsatsen. Efter resan till Philly blev våra smeknamn till varandra Partner och på den vägen är det. När man en gång blivit kompis med Viktor är han kanske en av dom lojalaste som går att hitta. När man träffar honom så antingen hatar eller så älskar man honom. Han går en på nerverna in i det sista. Men summan av kademumman är detsamma. När det väl gäller är han där. Han kan få dom mest sorgligaste sakerna till en ren fest. Inte alla som har den egenskapen.

Många skratt. Mycket galenskaper. Många underbara minnen. Han lämnar ett stort hål efter sig. My friend, my partner, My Family.




Partner, I'll miss you sooo much! I hope I see you soon again! ♥

♦ Joey