I don't know why I'm still surprised.
Efter mycket väntan idag kom Leyro och Viktor och hämtade mej för att åka in till Boston. Och efter mycket om och men så skulle vi möta upp Laura, Anna och Mike på Fire and Ice. Roligt nog så tog vi en himla omväg för att komma dit! ja det tog säkert en timme efter tagit tunnelbanan och gått ett bra tag. Men när vi kom ut från restaurangen efter middagen så insåg vi att vi var one block från där vi startade från början, haha! Så kan det blir ibland!
Middagen var väldigt mysig iallafall. Fick sällskap av Alonso och sedan senare av Jonas. Som vanligt blev vi lite uttråkade och det slutade med att vi hade ett litet iskrig. Jag tog automatiskt till sist ett glas med is och hällde ut i Mikes knä.. Skulle sen få ångra det! För när jag trodde allt var peace och vi började gå mot tunnelbanan hem så fick jag betala dyrt! Fick ett helt glas med is (smällt dessutom för Mike hade haft det innanför sin tröja!) innanför min tröja! Mysigt! Sånt händer när man är kaxig vetni:P
Väl tillbaka i Braintree åkte vi till Fours där det var avskedsmiddag för Sarah. Och ska jag vara ärlig så är det första gången jag känner något för någon som lämnar oss. Visst jag hade inte direkt bra kontakt med henne. Men det faktum att hon i sommras fick mej att känna mej speciell på min födelsedag. Eller ja det var ju egentligen inte min födelsedag, men lina trodde det:P Anyway. Man kanske måste vara här för att fatta. En vänlig sak, någon som ger en handen, det betyder hela världen just för denna stunden. Det betyder mycket. Små saker ni vet. Så för första gången kan jag ärligt säga Lycka till i framtiden och verkligen mena det. Än har inga tårar runnit när nägon åkt hem, om man inte nämner Sandra som fick byta familj. Men jag är rätt säker på att det kommer. Det är det dryga med att vara Au Pair. Folk kommer och går. Det tillhör vardagen. Men bara vissa lämnar stora spår efter sej.
Sitter här lite smått irriterad över vanliga vardagliga saker. Sånna saker som jag lärt mej stått ut med och inte längre berör mej så mkt som dom en gång skulle gjort. Sen är jag även splittrad över beslut som jag snart måste göra. Det är inte lätt. Det ska gudarna veta. 
You guys are what making me trough the day. My wonderful friends. I can't thank you enough for being there for me. Love u! ♥
♦ Joey
