It's Joey. ✫

6 Månader och 184 dagar! Det är så lång tid det har gått sedan jag stod på Svensk mark och vinkade Hej då till Mamma och Pappa. Redan efter en månad här i USA så tänkte jag på just denna dagen. Dagen då man nått hälften av tiden! Och jag har gått och spånat i vad jag vill skriva i just detta inlägget. Men när det nu väl kommer till kritan har allting i min hjärna raderats. Och jag har ingen aning om vad jag ska skriva.

Jag har känt så många olika känslor under dessa månader som jag aldrig trott existerat i min kropp. Och allting har blandats in till en sörja att jag ibland inte vetat varken ut eller in. Ni vet när man kan skratta så mycket att man får ont i magen? Eller när man gråtit så mycket att man inte längre fått någon luft? Eller har ni någonsin känt er så lyckliga att ni bara velat skrika rakt ut? Jag har vid vissa tillfällen känt allt det på samma gång. Och det är en så fruktansvärt obeskrivig känsla. 

Men jag kan ganska lätt konstatera att det varit 6 underbara månader. Jag har sett platser som jag bara drömt om att få se och jag har träffat så mycket nya männsikor. Jag lever min dröm nu! Detta är något jag har velat göra. Jag skulle ljuga om jag inte säger att jag är lite stolt över mej själv. Nu har jag 6 månader till framför mej! Och jag ser verkligen fram emot dom. För om andra hälften blir lika bra som dom första, då kan jag inte mer än le och känna mej supernöjd!



♦ Joey