It's Joey. ✫

Minststingen är fortfarande lite krasslig så idag Linde jag inte åka någonstans med barnen. Försökte underhålla tvillingarna så gott jag kunde.. o ja vi kan väl bara säga såhär att jag är glad jag klarade mej igenom dagen :P varje dag är en utmaning! Allting har i usa är inte en dans på rosor. Det är mer en dans med många svåra steg. Jag saknar många hemma. Saknar att bara kunna ta upp telefonen och ringa till någon som verkligen känner mej. Ändå hur jag än vänder och vrider på det så känner jag att jag nu börjar finna min plats här i Boston. Och framförallt känner jag att jag börjar hitta tillbaka till mej själv! Den personen som till och med min bästa kompis undrade var den blivit av. Och ni anar inte hur skön känsla det är :) Det stämmer verkligen att när man tagit sej igenom svårigheter så finns det faktiskt ljus på andra sidan :) och kan känner sej dessutom förbannat stolt över sej själv när man väl klarat ett steg :P :) Joey